Dialogens betydelse i LSS-verksamhet - att kunna möta människor utan att vilja förändra dem

Sammanfattning: Inom stödverksamhet för vuxna med utvecklingsstörning, som regleras enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, 1993:387 ) har personalens bemötande en avgörande betydelse för kvaliteten och möjligheten till delaktighet. Syftet med detta arbete är att belysa, tolka och förstå hur personal i denna stödverksamhet ser på sin kompetens, och hur de upplever att de kan tillägna sig och utveckla denna. Med en narrativ ansats, där människans behov av att berätta ses som en existentiell förutsättning, har svaren sökts med intervjun som metod. Med fokus på dialog har de teoretiska utgångspunkterna centrerats till begreppen kompetens, kunskap, berättelse och en kommunikationsteori som sätter dialogen i centrum, Michael Bachtins teori om dialogicitet. Intervjupersonerna ser både yrkesmässiga och personliga händelser som avgörande för hur deras syn på yrkesrollen förändrats över tid. Variationen i intervjuerna har lyfts fram genom en tolkning som resulterat i fyra berättelser uppbyggda utifrån vändpunkter, turning points, som intervjupersonerna själva lyft fram som avgörande för sin utveckling i sin yrkesroll. De fyra berättelserna har sedan utgjort utgångspunkt för en tematisering som utgått från forskningsfrågorna. Resultatet visar att det finns en tilltro till samtal och dialog för att kunna utvecklas i och bemästra en komplex och otydlig yrkesroll. Slutsatsen blir att lärande och utveckling kan integreras i det dagliga arbetet genom att dialogens betydelse tydliggörs och forum för samtal skapas.