Romska barns rätt till utbildning – som jämlika deltagare : En uppsats om att främja rättvisa och bryta strukturell diskriminering

Sammanfattning: I denna uppsats behandlas strukturell diskriminering av romska barn i utbildningsystemet i tre europeiska länder. Syftet med uppsatsen är tvåfaldigt. Det ena syftet är att jämföra Sveriges, Rumäniens och Tjeckiens arbete för att motverka diskriminering gällande romska barns rätt till utbildning på samma villkor som andra samt undersöka om arbetet främjar rättvisa för de romska barnen. Det andra syftet är att undersöka vilka fler åtgärder länderna bör genomföra för att bryta diskrimineringen och främja rättvisa. Uppsatsen är uppbyggd utifrån en förståelse av att mänskliga rättigheter har en juridisk dimension, en politisk och en moralisk. Med anledning av detta fastställs gällande rätt och de politiska åtgärderna. Vidare analyseras rätten men framförallt politiken utifrån ett perspektiv på rättvisa för att belysa moralen. Detta rättviseperspektiv har inspirerats av Nancy Fraser. Ett främjande av rättvisa innebär enligt detta perspektiv att förändra de strukturer i utbildningsystemet som är förtryckande och dominerande gentemot romska elever. Dessa strukturer utgör nämligen hinder för romska barn att delta som jämlikar i utbildningen. Detta görs för att undersöka om ländernas arbete främjar rättvisa för romska barn då det i uppsatsen hävdas att det också motverkar strukturell diskriminering. I uppsatsen dras slutsatsen att inget av länderna förändrar de strukturer som utgör hinder för romska barns jämlika deltagande. Detta innebär att länderna inte lyckas främja rättvisa och därför inte heller lyckas bryta den strukturella diskrimineringen. Uppsatsen avslutas med en diskussion om vilka åtgärder länderna bör genomföra för att främja rättvisa och bryta den strukturella diskrimineringen.