Skolläsningen och skönlitteraturens plats i klassrummet. : En enkätstudie om lärares uppfattningar om sitt arbete kring skönlitteratur i årskurs F-6.

Sammanfattning: I denna studie kommer vi att redogöra för hur lärare tillgängliggör skönlitteratur i klassrummet och undervisningen och hur de uppfattar sin förmåga att välja skönlitteratur till sina elever. Vi har valt en kvantitativ enkätstudie utifrån tre forskningsfrågor om lärares uppfattningar kring sin förmåga att välja skönlitteratur som stimulerar och motiverar elever till läsning och i vilken utsträckning de anser sig använda skönlitteratur i undervisningen. Resultatet har analyserats och diskuterats utifrån ramfaktorteorin och sociokulturellt perspektiv. Forskning visar att barn läser mindre idag än tidigare. Även om det finns ett brett utbud av skönlitteratur och det fortsätter att publiceras tusentals nya skönlitterära böcker årligen för barn och unga framkommer det i flera studier att elever inte uppfattar skönlitteraturen som de läser i skolan som intressant. Av vår enkät som behöriga lärare i förskoleklass till och med årskurs 6 fått besvara framkommer att arbetet med skönlitteratur i skolan inte visar några markanta skillnader i elevers lästid i jämförelse med forskningsstudier som gjordes 2007 och 2017 även fast studier visar att det skulle gynna eleverna.  I vår enkät framkom det även att majoriteten av lärarna som svarat på enkäten anser att de inte har fått den kunskap de skulle behöva under sin tid på lärarutbildningen för att bedriva undervisning med skönlitterära böcker i större utsträckning. Majoriteten av respondenterna anser att det är av eget intresse för litteratur och erfarenhet från sin egen skolgång som hjälper dem i sina val att välja skönlitteratur till sina elever. Samtidigt som majoriteten av lärarna anser att det egna intresset påverkar förmågan att välja skönlitteratur så anser nästan 17 procent av respondenterna att deras egna intresse för skönlitteraturläsning inte har någon betydelse för deras förmåga att välja skönlitteratur.  Ett annat intressant resultat som framkom är att lärarna som undervisar i årskurs tre är de lärare som varierar mest i avsättning av tid för tyst läsning. Det vill säga att det är stora variationer i hur mycket tyst lästräning eleverna får. Även framkom det i resultaten att det är lärare som undervisar i förskoleklass som har gemensamma samtal med eleverna om skönlitterära böcker. Medan boksamtal i väldigt låg utsträckning sker i årskurs 6, samtidigt så är det i årskurs 6 som man ägnar sig åt tyst egen läsning i störst utsträckning.