Att närvara vid återupplivning - en naturlig del av livet : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: År 2021 skedde totalt 8248 hjärtstopp i Sverige. Orsakerna till hjärtstoppet är många men vanligast är hjärt-kärlsjukdomar. För att öka chansen till överlevnad och undvika hjärnskador krävs snabba åtgärder i form av hjärt-lungräddning och defibrillering. Vården efter fokuserar bland annat på rehabilitering och uppföljning. Ett etiskt dilemma som kan uppstå vid återupplivning är att erbjuda familjenärvaro. Sjuksköterskans huvudsakliga ansvarsområde utgår utifrån ICN:s etiska koder. Tidigare forskning visade att majoriteten av sjuksköterskor inte erbjuder familjer att närvara vid återupplivning, trots befintliga rekommendationer. Syfte: Att beskriva familjers inställning till och erfarenheter av återupplivning vid hjärtstopp. Metod: En litteraturstudie där resultatet utgår från nio vetenskapliga artiklar, varav sex kvalitativa, två kvantitativa och en mixad metod. Analysen genomfördes med en integrerad analys. Resultat: Kategorierna bestod av Inställning till att närvara vid återupplivning, Erfarenheter av återupplivning, Erfarenheter av omvårdnad vid återupplivning och Erfarenheter av livet efter återupplivning. Familjerna uttryckte positiva inställningar till närvaro vid återupplivning. Vid samtliga erfarenheter uttrycktes känslostormar. Familjerna beskrev ett bristande omhändertagande från vårdpersonal vilket låg till grund för deras behov av ytterligare stöd. Beroende på utfallet efter återupplivningen så bestod livet efteråt av rollförändringar, PTSD-symtom och en energikrävande sorgeprocess. Slutsats: Familjer bör erbjudas närvaro vid återupplivning. Däremot bör hänsyn tas till att det kan vara känslosamt och behov av stöd förekommer. Vårdpersonal med empatisk förmåga efterfrågades. Erfarenheten av närvaron påverkar också familjernas sorgeprocess där dem är i behov av extra stöd. Det familjecentrerade förhållningssättet är grundläggande i omvårdnaden, vilket bör tas i beaktning av sjuksköterskan.