I klassen är det lite svårare...men jag får hjälp : En kvalitativ studie om sex elever i årskurs fyra till sex och deras beskrivelser av stöd i sin läs- och skrivutveckling.

Sammanfattning: Syftet med den här studien är att undersöka hur elever i svårigheter, inom området läs- och skrivutveckling, beskriver de stödinsatser som ges under grundskolans årskurser fyra till sex.  Mitt val blev då att samtala med barnen och ge utrymme för deras tankar och funderingar genom intervjuer. Studien har en grund i det sociokulturella perspektivet.   Sammanfattningsvis visar resultatet att elever i läs- och skrivsvårigheter beskriver en stress och oro i sin vardag. De anser att undervisningen går för fort fram och deras problematik gör att de inte lyckas hänga med i undervisningen på ett effektivt sätt. Eleverna beskriver att de företrädesvis använder Ipad som hjälpmedel i undervisningen och att detta kan vara ett stöd som de upplever som positivt. I skolarbetet beskriver också elever att de har möjlighet att få stöd av speciallärare utanför klassrummet. Detta stöd upplevs till stor del som positivt men det finns också elever som beskriver det som särbehandlande och negativt. I de fall där det finns fler än en lärare i klassrummet så beskrivs detta enbart positivt och givande. Eleverna känner att de får ett bra stöd och det hjälper till i deras strävan att följa den ordinarie undervisningen. Eleverna upplever att de inte är delaktiga i utformandet eller utvärderingen av de stödinsatser som finns i skolan.   I relation till andra studier som finns redovisade i mitt arbete så visar dessa på liknade resultat. Eleverna känner en stress i vardagen och denna stress finns med under hela skoldagen. Mina intervjuer visar på ett större användande av Ipad men de problem som beskrivs omkring dessa är liknande. Elevernas tankar och beskrivningar omkring undervisning utanför klassrummet är liknande och fler lärare i undervisningen är överlag mycket positivt. Eleverna beskriver inte heller att de är delaktiga i utformandet av stödinsatser.