KULTURKROCKAR INOM PALLIATIV VÅRD – SJUKSKÖTERSKANS ERFARENHET. En litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Mångfalden i Sverige ökar vilket leder till att möten mellan kulturer blir allt vanligare. Detta kommer ställa högre krav på sjukvårdspersonal i palliativ vård att möta andra kulturer och tillgodose kulturella behov. Sjuksköterskans arbete ska syfta till att värna om patientens integritet, värdighet, autonomi och grunda sig i principer för likabehandling. Ett personcentrerat förhållningssätt innebär att se patienten som en hel person och kräver en ömsesidig respekt för varandras kunskap. Lidandet är individuellt och påverkas av kulturella aspekter. Sjuksköterskan bör därför öppet kunna prata om kulturella behov i livets slutskede. Transkulturell omvårdnad beskrevs kräva en kulturbaserad omsorg vilket kan öka risken för generaliseringar. Postkolonialism beskriver hur omvårdnadskunskap påverkas av västerländsk kultur och därmed sjuksköterskans förhållningssätt. Tidigare forskning visar att kulturella krockar inom palliativ vård ofta inträffar när vårdpersonal och patient har olika värderingar om vården. Därför krävs kulturell kompetens vilket uppmuntrar medvetenhet om den egna kulturen och förförståelsen. Syfte: Syftet är att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad inom palliativ vård. Metod: Litteraturöversikt baserad på 12 studier med kvalitativ ansats som analyserats utifrån Fribergs modell för litteraturöversikter. Resultat: Resultatet presenteras i huvudkategorierna Kulturella utmaningar och Förhållningssätt i kulturella möten. Utmaningarna delades upp i två kategorier: Svårt att tillgodose kulturella behov och Bristande kunskap och förförståelse. Förhållningssätten delades upp i två kategorier: Tillgodose kulturella behov och Ökad kunskap och självmedvetenhet. Slutsats: Sjuksköterskan har en viktig roll när det kommer till att tillgodose kulturella behov i palliativ vård men var svårt på grund av otillräcklig förståelse och generaliseringar kring patienten. Studien visar att det krävs mer utbildning för att utveckla en transkulturell omvårdnadskompetens, särskilt inom palliativ vård.