Att utvärdera kreditvärderarna - om kreditvärderingsinstituts juridiska ansvar

Sammanfattning: Den senaste finanskrisen har resulterat i krav på ett ökat juridiskt ansvar för kreditvärderingsinstitutens verksamhet. Uppsatsens redogörelse för omfattningen av den efterföljande amerikanska, gemenskapsrättsliga och svenska reglering har påvisat att marknadens tidigare självreglering nu har övergått till ett förändrat rättsläge. Uppsatsen syftar till att analysera möjligheterna att ålägga ett rättsligt ansvar för kreditvärderingar av strukturerade finansiella instrument, utfärdade i Sverige. Det är främst brottsbalkens bestämmelser om bedrägeri och svindleri som får verkan vid kreditvärderingsinstituts straffrättsliga ansvar. Ett straffrättsligt ansvar på sådana grunder kan dock endast aktualiseras vid mycket speciella omständigheter. En vårdslös kreditvärdering utgör inte i nuläget, och troligtvis inte i framtiden, grund för en svensk domstol att ålägga en straffrättslig påföljd. Amerikanska SEC kan utfärda civilrättsliga sanktioner mot institut skyldiga till vårdslös kreditvärdering, förutsatt att kreditvärderingen ifråga kan anses ha en betydande och förutsägbar påverkan på den amerikanska marknaden. Europeiska ESMA har exklusiv befogenhet att utfärda civilrättsliga sanktioner gentemot ett institut som gör sig skyldigt till en vårdslös kreditvärdering och därmed bryter mot förordningens bestämmelser. Även svenska domstolar har rätt att utdöma ett civilrättsligt ansvar gentemot instituten, förutsatt att ett sådant ansvar stödjer sig på svensk lag och svenska, allmänna rättsprinciper. Ett inomobligatoriskt civilrättsligt ansvar mellan kreditvärderingsinstitut och investerare är uteslutet på grund av avsaknaden av avtalsförhållande parterna emellan. Däremot föreligger inomobligatoriska skyldigheter mellan institut och finansierande emittent. Mellan kreditvärderingsinstitut och investerare skulle snarare ett utomobligatoriskt civilrättsligt ansvar kunna aktualiseras, grundat på regler om professionsansvar. Svensk rätts princip om avtalsfrihet, särskilt i kommersiella förhållanden, innebär dock att kreditvärderingsinstitutens ansvarsfriskrivningar i nuläget får anses ha rättsverkan åtminstone i förhållande till emittenter. Däremot har inte instituten möjlighet att friskriva sig från den europeiska förordningen. En utveckling av en ”god kreditvärderingssed” på området skulle innebära att möjligheterna att ålägga institut ett civilrättsligt ansvar skulle öka, både i förhållande till emittent och till investerare. Dessutom skulle en sådan standard ytterligare beskära utrymmet för ansvarsfriskrivningar. Kreditvärderingsinstitutens betydande inflytande på de globala finansmarknaderna kommer, förr eller senare, att resultera i ett skärpt rättsligt ansvar.