Låsa in eller låsa ut? – En komparativ studie av en våldsutsatt kvinnas möjligheter att fysiskt åtskiljas ifrån en våldsutövande man i Sverige och Finland

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks de möjligheter en våldsutsatt kvinna har att fysiskt åtskiljas ifrån en våldsutövande manlig partner i Sverige respektive Finland. Fokus i uppsatsen ligger vid sammanboende par. Genom studien har jag sökt efter att identifiera brister och styrkor i ländernas lagstiftning, för att sedan analysera huruvida och i vilken utsträckning lagstiftningen uppfyller ett våldsförebyggande syfte. Uppsatsen utgår ifrån att mäns våld mot kvinnor är ett jämställdhetsproblem och att våldet bygger på mäns strukturella överordning och kvinnors strukturella underordning. Genom detta genusperspektiv analyseras den svenska och finska lagstiftningen utifrån en helhetssyn i vilken kontexten för våldet beaktas. Genom granskningen av respektive lands lagstiftning finner uppsatsen att båda ländernas lagstiftning lämnar utrymme för förbättring. Det våldsförebyggande syftet uppfylls främst av två bestämmelser: den finska möjligheten till ett tillfälligt kontaktförbud och den svenska bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning i kombination med häktning. Den finska bestämmelsen erbjuder ett omedelbart skydd för den utsatta som lägger fokus vid den våldsutsatta kvinnans situation. Den svenska bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning tar däremot fasta på mäns våld mot kvinnor som ett jämställdhetsproblem och identifierar både de psykiska och fysiska aspekterna av våldet. Den finska bestämmelsen om samlevnadens upphörande, genom vilken den våldsutövande mannen i ett äktenskap förpliktas flytta ifrån den gemensamma bostaden, utgör också ett gott alternativ. Bestämmelsen har dock ett begränsat tillämpningsområde (endast för gifta par) och är inte lämplig i akuta situationer. De största bristerna utgörs av avsaknaden av en könsspecifik bestämmelse i den finska rätten och avsaknaden av ett omedelbart kontaktförbud i Sverige.