Kunskapsöverföringsmetoder inom järnvägsprojektering : En fallstudie av en arkitektur- och teknikkonsultkoncern

Sammanfattning: Den samhällsviktiga järnvägsbranschens prognostiserade och upplevda brist på kompetens och behovet att förnya kompetensen kan komma att påverka framtida underhåll, funktion och kvalité på järnvägen. Om åtgärder inte vidtas kan det påverka infrastrukturen samt Sveriges långsiktiga tillväxt och konkurrenskraft. Därav värderas kunskap som en hållbar och värdefull tillgång för järnvägsbranschen och dess aktörer. Det finns indikationer på att det inom järnvägsbranschen pågår ett generationsskifte varpå det finns farhågor om att värdefull kunskap kan gå förlorad. Genom fallstudien på ett konsultbolag inom järnvägsbranschen har nuvarande interna metoder för kunskapsöverföring identifierats. Metoder har analyserats för att skapa en större förståelse för deras inverkan på organisationens kunskapsöverföring samt deras brister och förbättringsmöjligheter. Förståelsen för metodens inverkan på den interna kunskapsöverföringen samt insikten i deras brister och möjligheter kan påverka den framtida kunskapsöverföringen positivt. Resultaten visar hur kunskapsöverföringen i konsultbolag inom järnvägsbranschen kan förbättras. Begreppet kunskap är mångfasetterat men studiens resultat bekräftar att kunskap i järnvägsbranschen faller in i tidigare forskning kring kunskapsöverföring. Det vill säga, kunskap kan definieras enligt de tre dimensionerna episteme (faktakunskap), techne (förmåga och kompetens) samt fronesis (vishet). Enligt fallstudien är definitionen samstämmig oavsett roll och erfarenhetsgrad hos respondenter på fallstudieobjektet.  Kunskap i form av faktakunskap, förmåga, kompetens och vishet överförs via olika metoder. Resultaten visar på att konsultbolag inom järnvägsbranschen använder följande metoder för intern kunskapsöverföring; intranätet, referensuppdrag och exempel, Trafikverkets databas, CSpedia, fikapaus, kunskapsmatris, teknikfika, internutbildning, Sharepoint, fråga en kollega, digitala kommunikationsverktyget Microsoft Teams, grupp- och regionmöte samt handledning och mentorskap. De mest frekvent använda av metoderna är att söka kunskap i dokumentation och att fråga kollega.  En förståelse för metoderna kan erhållas genom att betrakta dem ur följande perspektiv; tyst/explicit kunskap, kunskapsöverföringens viskositet och hastighet, kunskapshantering, socialt kapital, fas i SECI-modellen och lärande. Betraktningen möjliggjorde att hinder och förslag på förbättringsmöjligheter identifierades. Hindren som identifierades är; språket och utformningen av dokumentation, strukturen i databaser, respekt för seniora kollegor, bristande information gällande mentorskap, digital kommunikation utesluter naturliga samtal, kunskap försvinner när anställda slutar, begränsad tid och debiteringsgraden.  Förslag på förbättringsmöjligheter är; tillämpa bättre struktur i dokumentation och anpassa språket efter mottagare, organisera databaserna med hjälp av indexering och filtrering, öka samarbetet mellan juniora och seniora, anordna workshops i syfte att lära känna varandra och dela erfarenheter, förbättra kommunikationen gällande mentorskap, fortsätt med rekommenderad fysiskt närvaro på kontoret, möjliggör att erfarna kan lära ut innan de slutar till exempel genom lärlingsmässigt arbete, våga lägga tid på utbildning och se till det långsiktiga perspektivet samt dela upp den internt debiterade arbetstiden i utbildning och övrig tid. Tillämpas nämnda förbättringsmöjligheter kan den interna kunskapsöverföringen i järnvägsbranschen förbättras och då även kompetensen i branschen, vilket i slutändan leder till ökad kvalité på den samhällsviktiga infrastrukturen.