Lärande inom Polismyndigheten som en effekt av arbetsrotation: intervjuer med "arbetsroterade" och deras chefer

Sammanfattning: Polismyndigheten har som organisation genomgått stora förändringar. För att möta dessa förändringar startade Polismyndigheten i Skåne 1997 ett arbetsrotationsprogram, vilket i kombination med andra kompetensutvecklings-åtgärder syftade till att skapa en lärande organisation. Tanken var att deltagarna i programmet skulle få nya kunskaper och att de skulle sprida sin kunskap och kompetens inom organisationen. Syfte med uppsatsen är att genom en målfri effekt-utvärdering studera vilka effekter som Arbetsrotations-programmet har inneburit för individen och för organisationen. För att besvara syftet har vi med en abduktiv ansats genomfört en kvalitativ empirisk undersökning med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat sex deltagare och fyra berörda chefer. Vi har sedan försökt att tolka de effekter som framkommit av den empiriska undersökningen med hjälp av en tolkningsmodell i tre steg som vi hämtat från Kvale (1997). Resultatet av undersökningen visar att Arbetsrotations-programmet i praktiken har fungerat som två olika program med två olika syften; ett kompetensutvecklande och ett personalvårdande syfte. Effekterna har framför allt blivit ett individuellt lärande och vad vi vill kalla för en nytändning för deltagarna. Det organisatoriska lärandet har däremot varit litet. En tänkbar förklaring till resultatet är att Arbetsrotations-programmets kompetensutvecklande syfte inte varit tydligt. Det har inte heller funnits gemensamma riktlinjer kring hantering av personal inom ramen för programmet och stödet till cheferna och deltagarna när de återvänt har inte varit tillräckligt.