Bolagsföreträdares betalningsansvar : En analys om ansvar och exculpering vid en missvisande kontrollbalansräkning

Sammanfattning: Reglerna vid tvångslikvidation innebär att styrelsen vid misstanke om kritisk kapitalbrist ska upprätta en kontrollbalansräkning. Uppvisar kontrollbalansräkningen en faktisk kapitalbrist ska en kontrollstämma hållas för att besluta om kapitalbristen ska läkas eller låta bolaget träda i likvidation. Underlåter styrelsen att upprätta en kontrollbalansräkning kan ett personligt betalningsansvar utdömas för styrelseledamöterna. Underlåtenheten omfattar även om styrelseledamöterna tror att de har upprättat en kontrollbalansräkning men den visar sig vara missvisande. Kontrollbalansräkningen kan i sådant fall anses vara felaktig, vilket i resulterar i att den inte är upprättad. Ett personligt betalningsansvar kan även aktualiseras för andra bolagsföreträdare förutsatt att de har vetskap om styrelsens underlåtenhet. Vid avvikelse från reglerna i 25 kap. ABL kan även ett skadeståndsansvar enligt 29 kap. ABL bli aktuellt. När borgenären åberopar personligt betalningsansvar, åligger det den att visa faktisk kapitalbrist samt en ansvarsgrund i 25 kap. ABL. Bolagsföreträdaren kan undkomma det personliga betalningsansvaret om den kan visa att ingen försumlighet har förelegat. Det finns således möjlighet att exculpera sig från ansvaret enligt 25 kap. ABL, medan någon motsvarande exculperingsregel inte finns för skadeståndsansvaret enligt 29 kap. ABL. Trots att grunder för exculpering existerar, tycks restriktivitet råda för bolagsföreträdaren att kunna exculpera sig från det personliga betalningsansvaret. HD har i NJA 2012 s. 858 lämnat vägledning angående försumlighetsprövningen i 25 kap. ABL. Avgörandet har även kommenterats av Stefan Lindskog och Håkan Andersson, varpå de har diskuterat hur försumlighetsprövningen ska bedömas. Upprättandet av en kontrollbalansräkning är till stor del en värderingsfråga beroende av redovisningsrättsliga normer, vilka inbegriper ett utrymme för alternativa lösningar. Konsekvenserna, av en diskutabel försumlighetsprövning och en värderingsproblematik, är att rättsläget för såväl ansvarsfrågan som exculperingsfrågan är svårbedömda.