Litteratur och högläsning i förskolan : En studie om pedagogers förhållningssätt till litteratur som språkutvecklande verktyg

Sammanfattning: Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur pedagoger i förskolan arbetar med litteratur och högläsning på ett sätt som gynnar barns språkutveckling.   Studien har genomförts på två separata förskolor där tio pedagoger har medverkat i enskilda kvalitativa intervjuer, vilket valts för att få ett fylligt underlag att analysera. Samtliga deltagande pedagoger har en pedagogisk utbildning och arbetar med barn som representeras i åldrarna ett till fem år. Informanterna har besvarat frågor som utformats på förhand och har inte tilldelats frågorna innan intervjutillfället då vi ämnat fånga deras egna tankar och reflektioner kring användandet av litteratur i språkutvecklande syfte. Intervjuerna har transkriberats för att vidare analyseras enligt en fenomenografisk analysmodell, där materialet ordnas i olika teman och kategorier. Kategorierna presenteras i relation till det sociokulturella perspektivet på lärande. Resultatet visar att pedagogerna har en grundläggande medvetenhet om högläsningen och litteraturens värde för det språkutvecklande arbetet. Det visar sig under framträdande teman som rör verktyg för språklärande, lärmiljöer och pedagogens förhållningssätt. Resultatet visar även att högläsning varierar i aktivitet och syfte och förekommer både som en stund för vila och som en aktiv undervisningsform. Det framträder även att pedagogerna har en betydande roll i hur och om litteraturen kommer att fungera språkstimulerande. Som slutsats konstateras att pedagogerna är väl förtrogna med litteraturen och högläsningens möjligheter som språkutvecklande medel, men att förhållningssätt i form av planering och medvetenhet styr hur det språkutvecklande arbetet bedrivs i den dagliga verksamheten.