Att återge Hamlet : Översättningsnormer och strategier vid teateröversättning

Sammanfattning: Denna uppsats ämnar göra ett nedslag i svensk teateröversättning för den svenska teaterscenen. Teateröversättning är ett relativt outforskat forskningsfält generellt, men i synnerhet råder det en avsaknad av studier som fokuserar på svenska teateröversättningar. I detta syfte har undersökningen valt att analysera William Shakespeares, Hamlet, genom att analysera ett urval av svenska Hamletuppsättningar och tillhörande metatexter återskapas de strategier och normer som översättaren inkorporerar vid nyöversättning från den engelska källtexten till den svenska måltexten. Tre spelversioner av Hamlet från produktioner i Dramatens regi åren 1974 i översättning av Allan Bergstrand, 1986 i översättning av Britt G. Hallqvist och 2008 i översättning av Ulf Peter Hallberg utgör studiens material. Vidare har en variabelanalys genomförts där variablerna strykning, textindelning, pronominalbruk och bildspråk analyserats, både på makrotextuell nivå och mikrotextuell nivå. Resultatet visar att spelversionerna skiljer sig något åt när det kommer till strategier och textuella normer. Hamlet från 1974 tenderar att vara mer adekvansinriktad medan Hamlet från 1986 och 2008 tenderar att vara mer acceptansinriktade. Studien fann även att ingen av de undersökta spelversionerna lever upp till rådande normer när det kommer till mottagande.