Sambo tills döden skiljer oss åt? - en studie om sambors avsaknad av arvsrätt och begränsade efterlevandeskydd

Sammanfattning: Syftet med denna framställning är att, mot bakgrund av att arvsrätt existerar inom äktenskap, undersöka om sambors avsaknad av arvsrätt är motiverad samt att diskutera sambors efterlevandeskydd de lege ferenda. För att uppnå syftet undersöks efterlevandeskyddet för sambor respektive makar, hur efterlevandeskyddet för sambor kan stärkas, hur sambors avsaknad av arvsrätt är motiverad och till sist hur samboförhållanden har förändrats sedan ställningstagandet till sambors avsaknad av arvsrätt togs. Sambor ärver inte varandra. Om någon av dem avlider fördelas arvet i enlighet med den legala arvsordningen där efterlevande sambo inte ingår. Det uppställs emellertid ett visst efterlevandeskydd för sambor. Förutom rätten till bodelning, som tillkommer efterlevande sambo, uppställs ett minimiskydd som innebär att efterlevande har rätt att erhålla ett visst belopp av samboegendomen samt en övertaganderätt till bostaden i vissa fall. Utöver dessa efterlevandeskydd kan sambor i vissa fall själva utöka efterlevandeskyddet genom att ingå avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller genom att upprätta testamente. Makar däremot ärver varandra och jämfört med efterlevandeskyddet de åtnjuter framstår sambors efterlevandeskydd som ytterst begränsat. Det finns flera sätt att stärka efterlevandeskyddet för sambor; den delningsbara egendomen kan utökas till att avse fler egendomstyper, sambor kan tillåtas avtala om vad som skall ingå i bodelning, minimibeloppet efterlevande sambo erhåller kan ökas och testationsfriheten kan utökas. Ytterligare ett sätt att stärka efterlevande sambos ställning på är genom att införa arvsrätt för sambor. En av mina frågeställningar gick ut på att undersöka hur sambors avsaknad av arvsrätt är motiverad. Ställningstagandet till sambors avsaknad av arvsrätt togs inför tillkomsten av den tidigare sambolagen år 1987 och bygger på hur levnadsförhållandena såg ut då. För att möjliggöra en analys om huruvida sambors avsaknad av arvsrätt är motiverad, undersökte jag om samboförhållanden har förändrats i de aspekter som låg till grund för ställningstagandet. Jag fann att de har det. Samboförhållanden är bland annat mer vanligt förekommande och vanligare i högre åldrar. Dock verkar de fortfarande vara av mer kortvarig natur än vad äktenskap är. Jag förespråkar att efterlevandeskyddet för sambor bör stärkas genom att utöka testationsfriheten till att avse sambors gemensamma barns laglott. Däremot har jag inte ansett det vara tillräckligt utrett om sambor vill ärva varandra över huvud taget eller i sådana fall i vilka hänseenden eller i vilken utsträckning, för att tillerkänna sambor arvsrätt. Utifrån det material som finns att tillgå har jag således dragit slutsatsen att sambors avsaknad av arvsrätt är motiverad.