Self-efficacy i matematisk problemlösning : En litteraturstudie om undervisningsmetoder för ökad self-efficacy hos gymnasieelever

Sammanfattning: Denna studie är genomförd som en strukturerad litteraturanalys och syftar till att sammanställa undervisningsmetoder lärare kan använda för att för att öka gymnasieelevers self-efficacy inom matematisk problemlösning, samt undersöka hur aktuell forskning beskriver self-efficacy inom just problemlösning. Litteratur har främst sökts i databasen ERIC, men även UniSearch har använts som komplement. De valda artiklarna sammanfattades och undersöktes därefter genom en tematisk analys. Från denna analys identifierades fem övergripande teman samt nio underteman - i form av konkreta undervisningsmetoder - som påverkar elevers self-efficacy positivt. Dessa fem teman är kreativt tänkande, elevinvolvering, metakognitiva strategier, verklighetsanknytning samt icke-rutin-problem. Icke-rutin-problem kopplas även till Skolverkets definition av problemlösning. I relation till dessa teman lyfts tre centrala aspekter av self-efficacy som relevanta inom problemlösning, nämligen: prestation, att se hur andra presterar samt social övertalning. Resultaten leder till slutsatsen att gymnasielärare kan öka elevers self-efficacy genom att använda icke-rutin-problem i verkliga situationer, kreativt tänkande samt elevinvolverande undervisningsmetoder. Några exempel på konkreta metoder som diskuterats i studien är problembaserat lärande, modelleringsuppgifter samt guided discovery learning.