Elever med ADHD i en inkluderande skola: om inklusion och exklusion i skolan

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Pedagogik

Sammanfattning: Jag har i min studie studerat hur specialpedagogens roll bidrar till en inklusion eller exklusion av elever med ADHD. Begreppet En skola för alla är ett begrepp som myntades i Sverige under 1980-talet. Begreppet är en politisk vision som innebär att den obligatoriska skolan i Sverige ska anpassas efter varje individ och dess individuella förutsättningar. Det talas även om ett inkluderande perspektiv där särskilt stöd som ges till elever ska ges i den ordinarie undervisningen inom klassrummets ramar. Utifrån det studerade jag hur skolan inkluderar eller exkluderar elever med ADHD i den ordinarie undervisningen. Jag valde att fokusera på just ADHD för att diagnosen är den snabbast växande neuropsykiatriska diagnosen under det senaste decenniet. Funktionsnedsättningen yttrar sig ofta i uppmärksamhetsstörning och överaktivitet hos individen. Jag genomförde kvalitativa intervjuer med fyra specialpedagoger och en lärare. Utifrån intervjuerna gjorde jag en kritisk diskursanalys. Jag utgick från Faircloughs tredimensionella modell för att undersöka de diskurserna som specialpedagogerna konstruerade. Med modellen studerade jag texten, den diskursiva praktiken och den sociala praktiken. Skolan och lärare har en del ramar de måste förhålla sig till i undervisningen. Ramfaktorteorin är inte bara begränsande och hämmande för lärarnas arbete, de utgör även möjligheter till förändring. Det krävs dock att lärarna har ett medvetet förhållande till dem, de behöver använda sitt handlingsutrymme. Däremot såg många lärare ramarna som hinder för att innefatta elever med ADHD i den ordinarie undervisningen. Det framgick att specialpedagogerna inte hade fullständig struktur i deras arbete vilket bidrar till att det inkluderande perspektivet blir svårare att uppnå. Specialpedagogerna hade då inte tid att handleda klasslärarna. De skapade tillsammans diskurser och påverkar då den sociala världen i form av sociala identiteter, sociala relationer och kunskap- och betydelsesystem. Fairclough skriver att det krävs att människor har insikt i den diskursiva praktiken de ingår i när de använder sig av språk. De är nödvändigt med en förflyttning från de diskurserna för att åstadkomma bredare kunskap. Det kräver även en samsyn kring ADHD. För tillfället är det ett problem i skolan att elever med ADHD inte är inkluderade i den ordinarie undervisningen. Därför behöver vi lyfta problemet för att kunna åstadkomma en bra skolmiljö för elever med ADHD.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)