Strategisk analys av den svenska inrikesmarknaden vid lågkostnadsflygets inträde

Sammanfattning: Uppsatsen studerar de etablerade flygbolagens val av utbud i samband med att lågkostnadsflygbolag trädde in på den svenska inrikesmarknaden. Fokus ligger på det strategiska perspektiv som Spence-Dixit-modellen ger. Det dominerande flygbolaget SAS har i nästan samtliga fall då de mött konkurrens under 90-talet svarat med ett oförändrat utbud. Denna strategi resulterade då i överkapacitet, förluster och även utslagning av konkurrensen. Den svenska inrikesmarknaden kännetecknas idag av överkapacitet, prispress och förlusttyngda flygbolag, en situation som till viss del påminner om den på 90-talet. Fokus ligger därför på hur de etablerade flygbolagen agerat utbudsmässigt då de mött konkurrens från lågkostnadsbolag under de senaste åren. Uppsatsen begränsas till att omfatta de etablerade flygbolagen SAS och Malmö Aviation, lågkostnadsbolagen Goodjet, FlyNordic och FlyMe, samt de fem passagerartyngsta inrikeslinjerna. Enligt modellen förväntades de etablerade flygbolagen under förutsättningarna agera Stackelberg-ledare och alltså bibehålla utbudet. Slutsatsen är att SAS beteende i huvudsak kan beskrivas av en Stackelberg-ledarstrategi, i vissa fall tenderar dock utbudet att ökas i samband med inträde. Malmö Aviation ökar utbudet kraftigt på samtliga linjer strax innan Goodjets inträde och bibehåller sedan det högre utbudet när alla inträden sker, ett beteende som, beroende på tolkning, kan beskrivas som predatory conduct enligt Spence-Dixit-modellen.