En modern kanons laddning och riktning

Sammanfattning: SammanfattningUppsatsen undersöker den litterära kanon i gymnasiets läroböcker från 1970. Metoden ärkvantitativ och utgår från sju läroböcker som tillsammans utgör ett representativt urval då böckernahar haft en stor spridning och många av deras författare under en längre tid har kunnat ge uttryck försin syn på vilken litteratur som bör ingå i gymnasiets litteraturundervisning. De kvantitativa undersökningarna kompletteras dels av jämförelser med det urval somtidsperiodens styrdokument föreskriver och dels med historiska jämförelser av hur gymnasieskolansurval och kanon har sett ut före 1970. Uppsatsen utgår från ett performativt kanon- och historiebegrepp. Litteraturhistorien blir ofta enrepresentant för samhällets förhärskande ideologi och värdeomdömen. Uppsatsen betonar att ävenom litteraturen och samhället påverkar varandra, står de inte i ett symbiotiskt förhållande tillvarandra. De undersökta läroböckernas kanon består av mellan 30 och 40 procent svenska författarskap, tillomkring hälften av europeiska icke-svenska och till omkring 95 procent av västerländskaförfattarskap. Tonvikten ligger på perioden 1880 till 1950 och hälften av läroböckernas sidorbehandlar tiden före 1880 och hälften tiden efter. Kanons centrala namn är Strindberg, Almquist,Bellman, Fröding, Shakespeare, Bibeln och Homeros, vilkas historiska roll i kanon uppsatsen gårigenom. Fram träder bilden av en stabil kanon som inte låter sig påverkas nämnvärt av förändringar av