Män som utsätts för våld i nära relationer : En kvalitativ studie om normer, maskulinitet och genus

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att undersöka hur professionella som arbetar med män som utsätts för våld i nära relationer ser på det problemet. Syftet är också att undersöka hur våld i nära relationer mot män kan kopplas till normer, maskulinitet och genus, samt hur dessa faktorer påverkar männen som är utsatta för våld i nära relationer. För att uppfylla syftet med studien genomförs tio semistrukturerade intervjuer. Studiens teoretiska ramverk består av Yvonne Hirdmans genusteori samt Raewyn Connells teorier kring maskulinitet. Den insamlade empirin analyseras sedan genom en tematisk analys.   Utifrån tidigare forskning och insamlad empiri om mäns utsatthet i nära relationer står det klart att de normer som finns i samhället påverkar män som är utsatta för våld i nära relationer. Enligt normen ska en man inte vara utsatt för våld i nära relation och ska inte heller prata om känslor. Detta påverkar i sin tur mäns hjälpsökande och vad de känner för att söka hjälp. Män är ofta fysiskt större och starkare än kvinnor, vilket påverkar hur de ser på sig själva som våldsutsatta. Exempelvis gör det att män är mindre rädda för våldet i nära relation i jämförelse med kvinnor som är utsatta. Det visas också på att den kontext och de erfarenheter mannen har är av större vikt än kön när det talas om våld i nära relation.    I diskussionen belyses förhållandet mellan männens rädsla för att söka hjälp samt deras oräddhet för det våld de blir utsatta för lyfts fram och diskuteras. Vikten av kön i förhållande till mäns utsatthet för våld i nära relationer diskuteras också med utgångspunkt i de motsägelser som uttryckts av de professionella.