Evidens för Fysisk aktivitet på Recept för barn och ungdomar med cerebral pares, autism eller intellektuell funktionsnedsättning i ett internationellt perspektiv: en kartläggande litteraturöversikt

Sammanfattning: Fysisk aktivitet på recept (FaR) har visat sig ha flera goda effekter för personer som är otillräckligt fysiskt aktiva, där ökad fysisk aktivitetsnivå, förbättrad hälsorelaterad livskvalité och positiva livsstilsförändringar är exempel på sådana effekter. Barn och ungdomar med cerebral pares, autism och intellektuella funktionsnedsättningar är generellt mindre fysisk aktiva och löper större risk än normalbefolkningen att drabbas av fetma och hjärt-kärlsjukdomar. Ett individanpassat träningsupplägg med hänsyn taget till omgivningsfaktorer och personfaktorer skulle därför kunna vara en passande behandling för denna målgrupp. Syftet med denna litteraturöversikt är därför att undersöka effekten av Fysisk aktivitet på Recept för barn och ungdomar med cerebral pares, autism eller intellektuell funktionsnedsättning. Metoden som använts för att besvara frågeställningarna är en kartläggande litteraturöversikt med deskriptiv analys. Tre databaser söktes systematiskt utifrån sökord och relevanta begrepp. Efter sållning genomgick de 20 återstående studierna en anpassad kvalitetsgranskning utifrån SBU:s metodbok, samt en GRADE-bedömning för bestämmande av evidensnivå. Analys enligt GRADE-systemet av de 20 inkluderade studierna resulterade i nio som uppnådde hög evidensnivå, fem som uppnådde måttlig evidensnivå och sex som uppnådde låg evidensnivå. Ingen studie hade mycket låg evidensnivå. Även en bedömning av antalet FaR-komponenter en studie innehade gjordes. Resultatet visade att tre studier uppfyllde 5 av 5 FaR-komponenter (n=3), fyra 4 av 5 FaR-komponenter (n=4), sex uppfyllde 3 av 5 FaR-komponenter (n=6) och sju uppfyllde 2 av 5 FaR-komponenter (n=7) som kan likställas med FaR. Ingen studie uppfyllde färre än två FaR-komponenter. Vid analys av resultatet konstaterades att ju fler FaR-komponenter en studie hade, desto bättre effekt fick interventionen för deltagarna. Även omgivningsfaktorer som stöttning av föräldrar samt en tydlig målsättning som individen själv bestämt och delaktighet i sin träning sågs ha störst förbättring mätt med respektive utfallsmått. Utifrån dessa resultat dras slutsatsen att FaR skulle vara en god behandlingsmetod för att åstadkomma livsstilsförändring hos målgruppen.