Allt är för barnens bästa : livsberättelser om det betydelsefulla i möten

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att belysa och analysera sex invandrade kvinnors berättelser om hur de upplevt att möta det nya landet i allmänhet och den svenska förskolan i synnerhet utan att kunna svenska, eller ha begränsad tillgång till språkliga uttryck. Detta i relation till förskollärares uppdrag att samverka med hemmen samt ge föräldrar möjlighet till delaktighet i förskolans verksamhet. Livsberättelser utgör empirin. Narrativ teori och socialkonstruktionistiskt perspektiv används för analys av resultatet. Inom detta perspektiv utgår man från att det inte finns några givna sanningar utan en mängd varianter av uppfattningar om sanningar. Dessa bildas och ombildas i olika kontexter och som narrativ forskare ser man sig som delaktig i skapandet av de berättelser som konstrueras.  Burr´s fyra kategorier för att definiera social konstruktion har använts i analysarbetet. Resultatet visar att mötet och bemötandet är det som är viktigast för mammorna i studien och barnens trygghet och välbefinnande är det som dominerar narrativen. Att inte kunna språket kan vara ett problem men viljan från förskolans personal att förstå och förstås betonas av mammorna, framför svårigheterna med språkliga hinder. Önskan om ytterligare delaktighet nämns inte och detta bör diskuteras och problematiseras i arbetslagen.