Entreprenadrättsliga felpåföljder och följdskador i ett nordiskt perspektiv

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att behandla entreprenadrättsliga felpåföljder i vanligen använda standardavtal för byggbranschen i Sverige, Danmark och Norge. Vidare syftar uppsatsen till att utreda rättsföljderna för följdskador i respektive standardavtal och hur de olika standardavtalens riskfördelning är utformad. De nordiska länderna bygger på samma obligationsrättsliga ansats varför det var naturligt att jämföra liknande regler i Sverige, Danmark och Norge. I denna uppsats kommer jag således göra en komparativ undersökning med utgångspunkt i svenska AB 04, danska AB 92 och norska NS 8405. För att undersöka gällande rätt i Sverige, Danmark och Norge har en traditionell rättsdogmatisk metod använts. Vid jämförelsen av dessa resultat har en komparativ metod använts. Standardavtalen är i alla länder en kompromissprodukt mellan marknadens parter och delar vissa av de otydlighetsproblem som finns i samband med tolkning. Felbegreppet i de olika avtalen är lika varandra: fel föreligger när arbetet inte är i det skick som är avtalat. Föreligger fel är avhjälpande den huvudsakliga felpåföljden. Även följdskadebegreppet i sig är likt mellan de olika länderna men de får olika konsekvenser. Begränsningen av kontraktssumman i AB 04, samtidigt som en sådan begränsning inte finns i AB 92 och NS 8405, torde innebära en markant lägre ersättning för skador i Sverige. Ansvarsfördelningen i de genomgångna standardavtalen riktar ansvar till en skadevållare. Den part som lidit en skada ska därefter ersättas. Samtidigt finns det en avtalsfrihet som möjliggör för parterna att avtala om sitt ansvar i en given situation. De genomgångna standardavtalen kunde vara tydligare i sina villkor för bedömningen av fel och dess påföljd. När dessutom dispositiv rätt beaktas vid tolkningen av entreprenadavtal blir dess tillämpning osäker. Vid tolkning av avtalen lägger de tre olika standardavtalet stor vikt vid den gemensamma partsavsikten. Hur stor inverkan dispositiv rätt har vid tolkningen av en tvist är inte helt klart. Entreprenadrätten bygger i mångt och mycket på obligations- och skadeståndsrättsliga principer. Detta är gemensamt för entreprenadrätten i Sverige, Danmark och Norge. Det framgår av denna framställning att de olika ländernas regelverk delar stora likheter, men det är fortfarande långt ifrån enkelt att veta vilken bestämmelse som är tillämplig på en viss situation.