En oönskad fader? En studie i talerätt vid fastställande och hävande av faderskap för en presumtiv fader

Sammanfattning: Den här uppsatsen handlar om den presumtiva faderns talerätt och hur den är reglerad i den svenska föräldrarätten samt hur den har behandlats i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas (Europadomstolen) praxis. Det är ett viktigt ämne eftersom talerätten har blivit kopplad både till barnets bästa och till den presumtiva faderns mänskliga rättigheter. Det är betydelsefullt för parterna i den här typen av ärenden samt även för domstolen när det kom-mer till vad som måste beaktas, för att säkerställa att barnets bästa intresse tas till vara, samti-digt som den presumtiva mannens mänskliga rättigheter inte riskerar att kränkas. Den presumtiva faderns talerätt regleras i föräldrabalken (1949:381) (FB). Som den svenska regleringen ser ut nu i FB har en presumtiv fader ingen självständig rätt när det kommer till att få sitt faderskap fastställt. Den möjlighet han har är att vända sig till socialnämnden och/eller till överförmyndaren beroende på om barnet redan har en rättslig fader fastställd eller inte. Myndigheternas utgångspunkt är dock från barnets intressen och inte från den presumtiva faderns såsom ett eget subjekt. Det har kommit en rad förslag i form av riksdagsmotioner som rör att en presumtiv fader ska erhålla olika typer av talerätt men än så länge har detta inte fått något stort stöd i riksdagen. Vidare riskerar en nyutkommen statlig offentlig utredning (SOU) att försämra den presumtiva faderns nuvarande möjligheter till att få sitt faderskap fastställt då hans möjlighet att ta hjälp av socialnämnden minskar. I närtid blir det därmed svårt att se att den svenska lagstiftaren skulle ändra inställning till den presumtiva faderns intressen. Europadomstolen har i en rad avgöranden bedömt den presumtiva faderns rätt att få sitt fa-derskap fastställt. Frågan om en presumtiv faders faderskap har i de aktuella situationerna berört en så pass viktig del av hans identitet att det alltid har ansetts vara ett intrång i hans respekt för privatliv. Bedömningen har sedan handlat om ifall intrånget varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det centrala i bedömningarna har varit hur väl den nationella domsto-len har avvägt de motstående intressena och hur väl barnets intresse har säkerställts. Bedöm-ningarna har sin utgångspunkt i det enskilda fallet och med de faktiska omständigheterna vil-ket gör att Europadomstolen mer har undersökt det processuella beslutfattandet hos medlems-staterna än hur den nationella lagstiftningen i sig är utformad. I en rad mål har medlemsstater-na blivit fällda för att det skett en överträdelse av artikel (art.) 8 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna från den 4 no-vember 1950 (EKMR) och speciellt de senaste åren har de kommit avgöranden som kan tolkas som att den presumtiva faders intressen har stärkts. Det finns även indikationer på att den bedömningsmarginal medlemsstaterna har när de bedömer om intrånget är godtagbart i ett demokratiskt samhälle håller på att minska vilket i sin tur skulle innebära att en presumtiv fa-der i större utsträckning kommer anses ha rätt att få sina intressen tillgodosedda. I beaktande av Europadomstolens praxis framstår det som att den presumtiva fadern i vissa fall ska ges en självständig talerätt i Sverige för att Sverige inte ska riskera att kränka hans mänskliga rättigheter.