När medier publicerar upphovsrättsligt skyddade alster - En utredning om konflikten och avvägningen mellan upphovsrätt och yttrande- och informationsfrihet vid nyhetsrapportering

Sammanfattning: När medier publicerar upphovsrättsligt skyddat material uppstår ett intressant och mångsidigt juridiskt problem. Upphovsinnehavaren har å ena sidan ensamrätt på hur alstret får utnyttjas. Media är å andra sidan ett kontrollorgan med uppgiften att informera allmänheten, särskilt i politiska sammanhang. Följaktligen har det införts upphovsrättsliga inskränkningar som i vissa fall ger medier rätt att återge skyddade alster. Yttrande- och informationsfriheten som grundläggande fri- och rättigheter aktualiseras också, då upphovsrätten inskränker dessa friheter. Denna uppsats syftar till att utreda rättsläget angående konflikten och avvägningen mellan upphovsrätt och yttrande- och informationsfrihet vid nyhetsrapportering. Frågorna som ställs är under vilka förutsättningar skyddade alster kan användas vid nyhetsrapportering, om inskränkningsregeln i infosocdirektivet är korrekt implementerad i svensk lag samt vilken betydelse grundläggande fri- och rättigheter har. De upphovsrättsliga inskränkningarna har funnits sedan den nu gällande lagstiftningens tillkomst. Vid implementeringen av infosocdirektivet ansågs dessa bestämmelser vara förenliga med motsvarande regel i direktivet, varför de förblev oförändrade. Direktivets inskränkning vid nyhetsrapportering saknar dock ett flertal rekvisit som den svenska lagstiftningen innehåller. I ljuset av ny praxis från EU-domstolens kan det hävdas att den svenska lagstiftningens detaljerade utformning riskerar att underminera en enhetlig tillämpning inom unionen, vilket kan tala för att implementeringen är felaktig. Med tanke på att direktivets bestämmelse lämnar ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid införlivandet är det emellertid inte självklart. Något entydigt svar kan inte ges förrän EU-domstolen har prövat den svenska lagstiftningen. Yttrande- och informationsfriheten är varandras spegelbilder och oumbärliga för demokratin. Särskilt mediernas verksamhet skyddas av dessa friheter. De är emellertid inte absoluta. Upphovsrätten är en inskränkning, och domstolarna har hittills aldrig ogillat ett upphovsrättsligt anspråk med hänvisning till dessa grundläggande friheter, varken i tvistemål eller brottmål. De grundläggande fri- och rättigheterna inom EU kan inte medge fler inskränkningar från ensamrätten än vad som följer av direktivet. Svensk grundlag verkar inte heller kunna leda till detta. Avvägningen har huvudsakligen hanterats inom det upphovsrättsliga regelverket. Europadomstolens praxis problematiserar dock denna ordning. Europakonventionen tycks kräva att en distinktion mellan kommersiella och politiska sammanhang görs. I det förra åtnjuter konventionsstaterna en betydande bedömningsmarginal. I det senare är bedömningsmarginalen inte lika stor, och den politiska kontexten ska beaktas. Detta har inte fått genomslag i svensk rättstillämpning. Rättsläget avseende Europakonventionens betydelse för ämnet är dock något oklart. Trots en ganska riklig praxis från Europadomstolen om mediernas vikt för demokratin, finns bara ett prejudikat om konflikten och avvägningen mellan upphovsrätt och yttrande- och informationsfrihet. Det är osäkert hur stor bedömningsmarginalen är i ett medialt sammanhang. Vidare är det oklart vilka kriterier som avvägningen ska utgå ifrån, samt i vilken utsträckning konventionsstaterna har en positiv förpliktelse att tillförsäkra yttrande- och informationsfriheten mellan enskilda vid konflikten med upphovsrätt. Frågorna är ännu obesvarade av Europadomstolen. Som tidigare nämnt är inte heller samtliga frågor om implementeringen av infosocdirektivet besvarade. Rättslägets utveckling är således ännu inte avslutad.