KBT vid utmattningssyndrom

Sammanfattning: Tidigare forskning har visat att KBT behandling inte är verksamt när det gäller patienter med utmattningssyndrom, varken för att förbättra måendet eller förkorta sjukskrivningstiden. Föreliggande studie har undersökt om detta överensstämmer med hur en grupp yrkesverksamma KBT behandlare på primärvårdsnivå uppfattar resultatet av terapier med dessa patienter och hur detta kan förklaras. Behandlarna har också beskrivit vilka interventioner de använder samt hur de uppfattar att sjukskrivning påverkar rehabiliteringsprocessen. Frågorna har ställt genom enkäter. KBT behandlarna upplever att terapierna leder till goda resultat både då det gäller välbefinnande och återgång till arbete. Ett sätt att förstå detta är att de tolkar den naturliga läkningsprocessen som resultat av terapin ett annat att de faktiskt inte behandlar utmattningssyndrom utan andra bakomliggande eller parallella diagnoser. Den förhållandevis korta tid behandlarna på primärvården har kontakt med patienterna gör dessutom att de ofta inte följer hela processen med dem som får mycket lång sjukskrivningstid eller aldrig återkommer i arbete. Ett annat sätt att förstå de goda resultat behandlarna upplever är att de arbetar med verktyg som kan minska behovet av medicinering med psykofarmaka, något studier visat annars kan försvåra återgång till arbete för utmattade. Synen på sjukskrivningens betydelse för rehabiliteringen skiljer sig stort mellan behandlarna och det går att ana en ideologisk skillnad som orsak till detta.