Barnets bästa i främsta rummet? En analys av hur bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter tillämpas på barn

Sammanfattning: Bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter infördes i den nya utlänningslagen 2005. Enligt bestämmelsen kan en utlänning beviljas uppehållstillstånd om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter och vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. I den nya bestämmelsen fördes även in ett förtydligande om principen om att barnets bästa skulle beaktas vid en prövning som rör barn. Detta förtydligande utgör bestämmelsens andra stycke som fastställer att lite lägre krav kan ställas på barns skäl för uppehållstillstånd. Anledningen till detta förtydligande var att den portalparagraf om barnets bästa som förts in i utlänningslagen nästan tio år tidigare inte hade fått tillräcklig genomslagskraft. Sedan införandet av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter har en debatt pågått huruvida bestämmelsen nått avsett resultat och om bestämmelsen tillämpas i enlighet med det syfte som angavs i förarbetena. Detta arbete undersöker hur tillämpningen av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter ser ut i fall som rör barn och om tillämpningen överensstämmer med se syften som angavs vid införandet av bestämmelsen. Arbetet undersöker även vilken roll principen om barnets bästa spelar vid denna tillämpning och om tillämpningen överhuvudtaget kan anses vara förenlig med principen om barnets bästa. Syftet med införandet av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter som rör barn var att förtydliga att principen om barnets bästa ska beaktas i fall som rör barn. Förarbetena är tydliga i att när det gäller barn ska kraven på allvaret och tyngden i de omständigheter som åberopas vara lite lägre än när det gäller vuxna. Det uttalas även att syftet med bestämmelsen är att mildra den praxis som gäller barn. Migrationsöverdomstolen har dock i sina avgöranden rörande bestämmelsen hållit fast vid en mycket restriktiv och strikt tillämpning där skillnaderna på de krav som ställs på barns skäl och vuxnas skäl är ytterst marginella. Principen om barnets bästa lyfts ofta fram av Migrationsöverdomstolen i fall som rör barn men alldeles för sällan sker någon bedömning av barnets bästa i det enskilda fallet. Att barnets bästa beaktas i avgörandena framgår därför ytterst sällan. Det betyder däremot inte att domstolstillämpningen kan anses generellt strida mot principen om barnets bästa, men den kan heller inte generellt anses förenlig med densamma. Något förstärkt skydd för barnets bästa kan inte anses ha uppstått på grund av att Migrationsdomstolen i hög grad lyfter fram principen, viktigt är istället att i varje enskilt fall som rör barn utreda och beakta barnets bästa under hela beslutsprocessen.