Möte, reflektion och ansvar : i arbete som sjukgymnast i neurologisk rehabilitering

Sammanfattning: I denna vetenskapliga essä beskriver jag två möten med personer som drabbats av stroke. I reflektion kring dessa möten redogör jag för dilemman i min yrkesvardag. Jag försöker att beskriva vikten av att förståelse uppnås mellan mig som sjukgymnast i neurologisk rehabilitering och de personer jag möter. Detta för att rehabiliteringen ska bli bra. Mitt ansvar är att göra personen engagerad i rehabiliteringen och personens ansvar är att aktivt delta. Problem uppstår när personen på grund av sjukdom inte har autonomi och därmed inte kan ta ansvar för sig själv. Kring begreppen praktisk kunskap, möte, ansvar och reflektion redogör jag för filosofers och andra författares tankar och reflekterar vidare kring dessa begrepp kopplat till de möten jag beskriver. Min slutsats är att jag behöver både teoretisk kunskap och praktisk kunskap i mitt arbete. Den praktiska kunskapen är ofta tyst kunskap. Reflektion är viktig för att jag ska kunna utföra mitt arbete så bra som möjligt och samla erfarenhet och praktisk kunskap. Trots att jag försöker att göra etiska val i min yrkesutövning ingår att jag ibland misslyckas. I reflektion och besvikelse över dessa misslyckanden bygger jag mer erfarenhet.